Skogsbruk som aktiv näringsverksamhet

Skogsbruk på egen fastighet har av Skatterättsnämnden ansetts utgöra aktiv näringsverksamhet, även då ägaren uppdragit åt utomstående att utföra andragallring och slutavverkning.

Ett gift par äger sedan 1971 en fastighet på sju hektar varav drygt fyra hektar är skogsmark. Mannen har planerat och ansvarat för allt arbete. De löpande arbetsuppgifterna som plantering, gallring och röjning har han i princip utfört helt på egen hand. Endast andragallring och slutavverkning, som är av mer kvalificerat slag, har han låtit utomstående göra.

Förhandsbesked

Mannen ville veta om inkomsten från skogsbruket ska anses vara resultatet av aktiv näringsverksamhet. Han ställde därför den frågan till Skatterättsnämnden. Som pensionär är aktivitetsbedömningen av betydelse för honom när det gäller rätten till skattereduktion för arbetsinkomster (jobbskatteavdrag).

Skatteverket anser, med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning och det faktum att allt arbete inte utförts av mannen själv, att näringsverksamheten ska anses som passiv.

Skatterättsnämnden

Skatterättsnämnden konstaterar att Högsta förvaltningsdomstolen i ett avgörande ansett att verksamhet avseende skogsbruk på en fastighet om drygt 30 hektar var aktiv näringsverksamhet i ett fall där fastighetsägaren själv utförde allt arbete. Detta trots att arbetsinsatsen i sig var av begränsad omfattning.

I rättsfallet drar Högsta förvaltningsdomstolen paralleller till fåmansföretagsreglerna i inkomstskattelagen. Där görs en avgränsning mellan arbete och kapitalförvaltning vid bedömning av om företagaren eller någon närstående till honom varit verksam i betydande omfattning i företaget. På det området, framhåller Skatterättsnämnden, finns numera exempel från rättspraxis beträffande fastighetsförvaltning i fåmansföretag som visar att verksamhetskravet ansetts uppfyllt trots att de egna arbetsinsatserna var tidsmässigt begränsade och att mer kvalificerade arbetsuppgifter upphandlats.

Det nu aktuella fallet rör en betydligt mindre skogsfastighet än den i 2002 års rättsfall men arbetenas karaktär, anser Skatterättsnämnden, är av jämförbart slag. Den omständigheten att mannen i sin verksamhet uppdragit åt utomstående att utföra vissa arbetsuppgifter bör enligt Skatterättsnämnden inte leda till någon annan bedömning än den som gjordes i 2002 års fall.

Mot denna bakgrund är Skatterättsnämndens slutsats att det av mannen bedrivna skogsbruket på den fastighet han äger tillsammans med sin fru ska anses utgöra aktiv näringsverksamhet.

Skatterättsnämnden, förhandsbesked, 2015-05-18, dnr 103-15/D

Företagsaktuellt nr 4 2016